Man brukar säga att antiken, och då framförallt det antika Grekland, är den moderna kulturens vagga. I dne tidsåldern och på den platsen som antikens Grekland utgör så föddes och formades många av de idéer som är norm idag. Bland dessa finns två så stora tankar som filosofi och demokrati. Men det finns också andra saker som har gjort så mycket intryck att de inte har förändrats speciellt mycket alls sendan antiken. Berättande av alla de slag idag är gjort enligt de ramar som antikens författare satte upp. Det skall nämnas att dessa ramar inte följs slaviskt, men likväl finns de där och påverkar vår kultur.
Jag har nyligen läst den grekiska tragedin "Antigone" samt sett den danska dogma-filmen "Festen", och jag kan peka på många likheter mellan de båda berättelserna. Detta är troligtvis inte påtänkt av personen som har författat manuset till "Festen" utan beror snarare på att vi är så vana vidvåra ramar att vi inte märker dem.
Att definiera ramarna är inte så svårt, det handlar om sådant som vi som människor intresserar oss för. Om rätt och fel, konflikter och att den som gjort orätt skall få sitt straff.
För att kunna illustrera detta så skall jag göra en jämförelse mellan "Antigone" och "Festen" men för att kunna förstå denna så måste man veta lite om de två berättelserna. "Antigone" är ett drama från antiken som handlar om hur Antigone, dotter till Oidipus, sätter sig upp mot den dåvarande kungen Kreon. Antigones båda bröder har duellerat vilket resulterade i att båda har dött. Kreon har bestämt att bara den ena får begravas samt att den andra brodern är skyldig till att båda dog och därför skall straffas. Detta genom att han inte får begravas, vilket är emot gudarnas lagar. Antigone bestämmer sig för att gå emot Kreons påbud och begrava sin bror ändå, då hon tycker att den man är ännu ej född som kan sätta sig över gudarna.
"Festen" å sin sida handlar om en rätt så välbärgad dansk familj som träffas för att fira "familjeöverhuvudets" 65-årsdag. Under festen så berättar den äldsta sonen, Christian, om hur hansfar, Helge, familjeöverhuvudet, brukade förgripa sig på honom och hans tvillingsyster Lindanär de var små. Det resulterar i en troskonflikt, vem skall man tro på? Christian eller Helge?
Likheterna mellan de båda berättelserna är många, strukturen för berättelserna har klara likheter. Titta bara på de olika rollerna som finns i de båda berättelserna. I "Antigone" så har vi Antigone själv, som är den främsta huvudpersonen. Hon gör det som hon tycker är rätt och försvarar sin brors ära, kosta vad det kosta vill. Hon sätter sig upp mot gällande normer när hon bryter det kungliga påbudet. Samma typ av karaktär finner vi i Christian. Han sätter sig upp mot makten inom sin familj när han tar upp övergreppen inför resten av familjen.
Ismene, Antigones syster, är i början av dramat feg, rädd för att bryta mot konventionen för att senare stå på Antigones sida i konflikten med Kreon. Samma karaktär är Helene, Christians äldre syster. I början av filmen hittar Helene ett brev som Linda har skrivit innan hon tar sitt liv. Trots att hon känner till historien om Helges övergrepp på sina barn så säger hon till den församlade familjen att Christian hittar på allt, för att senare stå på Christians sida.
Sen har vi Kreon. Kungen, maktpersonen, skurken. Föga förvånande är vår moderna variant av Kreon Helge.
Den person som berättar om händelser som publiken eller läsaren inte känner till för att det sker på en annan plats eller i en annan tid är i det grekiska dramat budbäraren eller körledaren. Denna roll har kocken Mårten i "Festen". Det visar sig att han är en barndomsvän till Christian och kan därför berätta om saker som har skett i det förgångna.
Ett typiskt drag i det grekiska dramat är hjälpen från gudarna. En paralell till detta i "Festen" kan vara "hjälpen" som Christian får från Linda i och med att hennes brev hittas. Hjälpen kan också illustreras genom att visa på de anstälda på hotellet där de är. Kocken som ser till att ingen går genom att skicka servitriserna föra att samla ihop gästernas bilnycklar, kocken som låser in en av gästerna i vinkällaren för att han inte ska ställa till med bråk, det existerar fler exempel, men det räcker med dessa för att visa på en koppling.
Det finns fler kopplingar. Likheten i konflikterna är ett annat typexempel. I "Antigone" kan man finna flertalet konflikter. Bland andra auktoritets-konflikten mellan Antigone och Kreon. Samma konflikt återfinns mellan Christian och Helge i "Festen". Könskonflikten där Kreon anklagar sin son Haimon, förlovad med Antigone, för att gå i en kvinnas ledband. I "Festen" så är inte könskonflikten speciellt central, men den finns där, i bråket mellan Michael, Christians yngre bror, och dennes fru, Bette- Vi har även mod- och feghetskonflikten, i "Antigone" diskussionen mellan Antigone och Ismene om vad de skall göra. Begrava sin bror eller lyda Kreon? I "Festen" finns det två exempel av dessa konflikter. Dels den tidigare nämnda mellan Christian och Helene, dels när Christian har hållit sitt tal och släppt den stora bomben och sedan vill gå och kocken Mårten, Christians vän, hindrar honom.
Också sluten har sina likheter. Att både Kreon och Helge förlorar "allt" och får sina straff är inget konstigt. Det är något återkommande inom litteraturen, då männsikan får förnöjelse av att veta att den som gjort orätt får sitt straff.
Likheterna mellan dessa två berättelser är alltså, om man orkar anstränga sig för att se dem, slående. Att vi influeras så av något som är så gammalt kan verka konstigt, men jag tror att det handlar om att alla människor i alla tider har roats av ungefär samma saker, och att det ligger någon form av trygghet i att allting alltid följer samma mönster.
Vi blir aldrig fria från Grekland.
onsdag, mars 14, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så sant.
Har nu svarat dig på bloggen.
Skicka en kommentar